Grushjältar Cup

Den 6 juni, på nationaldagen, ställde FC Kaninburen för första gången upp i Grushjältar Cup med ett bitvis nykomponerat lag. Förutom de rutinerade oldboysen fick laget förstärkning av FCK debutanterna; Victor och Martin Bengtsson, Panagiotis ”Panos” Pagoulatos och Robin Bernhardtz. Första matchen, klockan 08.00, spelades mot Black Snappers. FCK började darrigt. Snappers dominerade helt de första fyra, fem minuterna och de svartvita fick knappt låna bollen. Men sen hände något. Martin Bengtsson fick bollen för första gången, gjorde en snabb rusch på vänsterkanten, dribblade några motspelare, väggspelade galant med brodern Victor, fintade bort ytterligare ett antal Snappers för att sedan avsluta med ett skott strax utanför. Motståndarna såg närmast chockade ut. Och det vara bara början. De närmaste minuterna spelade FCK bitvis lysande fotboll med snabbt teknisk spel på mittfältet anförda av bröderna Bengtsson, med härliga väggpassningar, omställningar mellan kanterna och briljanta passningar. ”Det är det närmaste Kaninburen kommit Barcelona-spel”, kommenterade Follér. Motståndarna snappade luft och FCKs första mål var både vackert och välförtjänt. Victor slog en snabb hörna mot främre stolpen som Gellert klippte upp i nättaket. Bara minuten senare visade Martin sin briljanta teknik genom att skruva in en hörna direkt i bortre krysset, men domaren dömde bort målet med den osannolika kommentaren: ”ni får slå om hörnan, jag stod och pratade”. Ett av årets mest märkliga domaringripanden skulle tyvärr visa sig vara matchavgörande. FCK fortsatte dock att dominera, även om Snappers lyckades med några kontringar, som dock avvärjdes av Hampus inspirerande spel. I halvlekens sista minut släppte dock FCK uppmärksamheten vilket resulterade i en kvittering efter hörna. I andra halvlek fortsatte FCK sitt fina spel och det dröjde bara några minuter innan en ganska ful tackling renderade de svartvita en straff, som Martin satte säkert vid vänstra stolpen medan Snappers målvakt dök i det högra. 2-1 var ett faktum och allt tydde på en FCK seger, när domaren än en gång steg in i handlingen och blåste en mycket diskutabel straff till flugfiskarna efter att Olivier haft kroppskontakt med en av motståndarna. FCK gav dock inte upp och hade ytterligare några chanser att avgöra, framför allt efter en millimeterpassning på 25 meter av Martin till en frispringande Ola vars nick dock gick över. Matchen slutade 2-2, ett resultat som Snappersspelarna firade som en seger. I den andra matchens öppning, mot Djurlingsö IF, fortsatte FCK sitt fina spel. Redan första anfallet hade kunnat användas i en instruktionsfilm i konsten att rulla upp ett motståndarförsvar. Två, tre snabba väggpass mellan bröderna Bengtsson, Ola och Panos gav en frilägeschans som tyvärr resulterade i ett skott strax utanför. Och kanske var det den briljanta inledningen som blev FCKs fall. I anfallslusten försvann fokuset i försvarsspelet och några enkla misstag från backlinjen och det defensiva mittfältet resulterade i tre snabba Djurlingsmål och därmed var matchen, med tanke på den korta speltiden, endast 2 x 12 minuter, avgjord. Ett förlamat FCK fick aldrig igång sitt spel. Symtomatiskt var att Hampus, med några räddningar av allra högsta klass, var lagets bäste spelare. En stadig lunch på varmkorv och kexchoklad var allt FCK behövde för att återvinna sitt fina spel från första matchen. Ett något mer defensivt uppställt svartvitt kollektiv dominerade stort i dagens sista match mot Viva la Real. De snabba passningarna, omställningarna mellan kanterna, löpningarna runt förvirrade motståndare, belönades snart med ett mål, kanske ett av dagens vackraste där Panos tog emot en väggpassning från Martin, vände bort sin motståndare och lobbsköt vackert bakom en förgäves sprattlande målvakt. Resten av halvleken hade Realspelarna inte mycket att säga till om, men lyckades ändå via en snabb kontring kvittera. FCK fortsatte att dominera även den andra halvleken och det fina samspelet på mittfältet kröntes av ett vackert mål av Victor efter ännu en delikat framspelning av brodern Martin. FCK såg ut att gå mot en välförtjänt avslutande seger när laget återigen slappnade av för en sekund, vilket räckte för att Real skulle få in en kvittering i sista spelminuten på ett av lagets få kontringar. FCK ”förlorade” därmed återigen med 2-2. Som helhet får FCKs insats ändå betecknas som godkänd. Frågan är om Kaninburen någonsin spelat en vackrare fotboll än under bitar av matcherna mot Snappers och Real. Tyvärr märktes avsaknaden av vanligtvis säkra mittlåset Emil och Johar, med dem på plan hade FCK haft sin vanliga stabilitet även i försvarsspelet. Kaninburen var trots allt väldigt nära två segrar, men några sekunders ouppmärksamhet - och ett närmast skandalöst bortdömt hörnmål – resulterade istället i två oavgjorda matcher. Men det fanns många positiva detaljer i spelet. Hampus några några närmast osannolika reflexräddningar, backlinjen med Robert, Olivier och Mattias spelade resolut, förstärkta av utmärkte nytillskottet Robin, det defensiva mittfältet med Ola och Gellert fungerade som länk mellan defensiven och det bitvis briljanta mittfältsspelet av bröderna Bengtsson, och anfallslinjen, Andreas och Panos, slet och öppnade upp ytor vilket också resulterade i mål. FCK visade definitivt att de kan spela även 7-mannafotboll. Gellert