Kaninburen - FC Gläntan 1-8

Kaninburen hade hoppats på åtminstone ett fall framåt. Men matchen mot Gläntan kunde snarast liknas vid ett framfall.

Vi spelade inte bättre än förra gången - det var lika stillastående, lika många bortslarvade uppspel och lika lite press på motståndarnas bollhållare som mot Dynamo Filmklubben. Lägg därtill att motståndet dessutom var några klasser bättre. Ett mycket rörligt och bollsäkert Gläntan spelade ut sitt register (och oss), med ständiga förflyttningar i sidled och vassa dragningar som ställde försvaret gång på gång. Det var faktiskt inte sällan deras kantspelare hade två passningsalternativ när de närmade sig målet, och de förvaltade de flesta av sina chanser. Ingen stor dag för assisterande kaptenen i målet heller, med andra ord.

I offensiven blev Kaninburen för stillastående, och bollhållaren tvingades ofta till panikartade passningar. När Gläntan fiskade upp bollen spelade de direkt ner till målvakten, som omedelbart fick understöd av minst en back och ofta också ett alternativ längre fram i banan, där en forward sprang i djup eller i sidled eller både och.

Två klena tröster: den här gången blev vi utspelade av ett gäng som till skillnad från Dynamo Filmklubben faktiskt kändes genuint bättre än oss. Och Fredriks pangskott på sidledspassning som i alla fall tog in laget i målprotokollet den här gången också.

Så vi säger väl som förra gången, med ett segervisst leende: det kan bara bli bättre!

Signaturen "14 insläppta mål på två matcher"